Materiella avsked
Jag har köpt en ny dator. Min gamla bärbara dator som min fader så snällt lånat ut till mig orkade helt enkelt inte längre. Inte konstigt eftersom den var från 1999, och vid denna höga ålder förväntar man sig inte att den ska vara särskilt snabb.
Medan jag väntade minuter på att datorn skulle reagera när jag väl tryckt ner muspekaren passade jag på att göra andra saker. Jag mediterade, sprang ärenden och uttnyttjade tiden väldigt effektivt. Jag var därför inte alls otålig och besviken på att datorn inte var lika snabb som jag önskade. Jag tycker att jag varit väldigt överseende och förstående mot min dator trots att den är av den lite mer långsamma naturen.
Vilken fin liten hyllnings-text detta blev. Datorn är verkligen stendöd, det går inte ens att sätta igång den gamla maskinen.
Därför har jag köpt en sprillans ny och jag har länge plågats av ångest över vilken jag ska välja. Jag har dum nog att upplysa säljaren i affären att jag inte vet något om datorer (jag kan åtminstone sätta igång dem) och han tog tillfället i ära att lura mig att köpa den lite dyrare varianten, och han lyckades även pracka på mig försäkringar och annat jag inte vet vad det var. Det sved lite i plånboken, men nu har jag en dator som är pålitlig och inte sviker mig i första taget.
Jag tänkte också meddela att jag åker tillbaka till london. Jag ser verkligen fram emot att få svart snor igen.
Medan jag väntade minuter på att datorn skulle reagera när jag väl tryckt ner muspekaren passade jag på att göra andra saker. Jag mediterade, sprang ärenden och uttnyttjade tiden väldigt effektivt. Jag var därför inte alls otålig och besviken på att datorn inte var lika snabb som jag önskade. Jag tycker att jag varit väldigt överseende och förstående mot min dator trots att den är av den lite mer långsamma naturen.
Vilken fin liten hyllnings-text detta blev. Datorn är verkligen stendöd, det går inte ens att sätta igång den gamla maskinen.
Därför har jag köpt en sprillans ny och jag har länge plågats av ångest över vilken jag ska välja. Jag har dum nog att upplysa säljaren i affären att jag inte vet något om datorer (jag kan åtminstone sätta igång dem) och han tog tillfället i ära att lura mig att köpa den lite dyrare varianten, och han lyckades även pracka på mig försäkringar och annat jag inte vet vad det var. Det sved lite i plånboken, men nu har jag en dator som är pålitlig och inte sviker mig i första taget.
Jag tänkte också meddela att jag åker tillbaka till london. Jag ser verkligen fram emot att få svart snor igen.
Blommig falukorv
Jag har inte haft ihjäl denna blogg, inte ännu iallafall. Jag som enligt statistiken har i genomsnitt hela två läsare om dagen ska inte göra dessa personer besvikna, det vore oklokt.
Just nu befinner jag mig i föräldrahemmet i Leksand. Mest fördriver jag tiden med att plocka blåbär så mina fingrar är konstant blåfärgade.
För att inte bli fattig jobbar jag på ett demensboende och torkar bajs dagarna i ända.
Samtalsämnena i personalrummet är huruvida falukorven är billigare på ica eller konsum, och hur man bäst planterar om pelargoner. Jag flyr ofta personalrummet och sätter mig med pensionärerna istället, och vi tittar fascinerat på fåglarna som sitter i fågelboet utanför fönstret. Ibland slåss dem. Fåglarna alltså, men även pensionärerna blir aggressiva ibland. Höjden av spänning var när en av dem (en fågel alltså, ej pensionär) flög in i fönsterrutan, de gamla blev alldeles till sig och bajsade extra mycket dagen till ära.
Mitt liv är verkligen spännande!
För att uthärda saknaden av den stora staden brukar jag då och då ringa till T eller S, och de uppdaterar mig om regn och hemska carers som tagit min plats. Men jag åker ju tillbaka snart, och jag lovar att när jag väl är på plats kommer jag gnälla här i bloggen om trafikbullret och regnet, och istället önska att jag var tillbaka i min lilla by i leksand.
Nu ska jag och mamma plocka blåbär. Det är också ganska spännande eftersom det finns björnar i skogen.
Just nu befinner jag mig i föräldrahemmet i Leksand. Mest fördriver jag tiden med att plocka blåbär så mina fingrar är konstant blåfärgade.
För att inte bli fattig jobbar jag på ett demensboende och torkar bajs dagarna i ända.
Samtalsämnena i personalrummet är huruvida falukorven är billigare på ica eller konsum, och hur man bäst planterar om pelargoner. Jag flyr ofta personalrummet och sätter mig med pensionärerna istället, och vi tittar fascinerat på fåglarna som sitter i fågelboet utanför fönstret. Ibland slåss dem. Fåglarna alltså, men även pensionärerna blir aggressiva ibland. Höjden av spänning var när en av dem (en fågel alltså, ej pensionär) flög in i fönsterrutan, de gamla blev alldeles till sig och bajsade extra mycket dagen till ära.
Mitt liv är verkligen spännande!
För att uthärda saknaden av den stora staden brukar jag då och då ringa till T eller S, och de uppdaterar mig om regn och hemska carers som tagit min plats. Men jag åker ju tillbaka snart, och jag lovar att när jag väl är på plats kommer jag gnälla här i bloggen om trafikbullret och regnet, och istället önska att jag var tillbaka i min lilla by i leksand.
Nu ska jag och mamma plocka blåbär. Det är också ganska spännande eftersom det finns björnar i skogen.
