Rullstols-yoga
Idag har jag jobbat med "T" och släpat med honom samt rullstolen till en yogaklass. Jag fick släpa honom eftersom han totalvägrade att gå dit. Hans fåniga argument löd: Flummigt. Bara för kvinnor. Och vi har ett litet problem ingrid, om du inte märkt det så är jag HANDIKAPPAD.
Men jag var hård. Jag lät mig inte bevekas. Jag stred tappert, och vann tillslut. Men jag måste erkänna att jag var lite oroad huruvida han skulle kunna vara med, jag menar hur gör man rullstols-yoga?
Men när vi väl var framme kände vi oss mycket välkomna. Läraren tyckte det var jätteroligt att T kommit dit, och hon gjorde ett specialprogram enbart för honom och assisterade honom genom hela passet. Hon var väldigt söt enligt T så det gjorde ju inte direkt saken värre, och T var den enda mannen i lokalen. Han kände sig säkert som en kung sittandes i sin rullstol mitt i rummet omgiven av alla yogakvinnor. Efteråt stannade vi kvar och pratade med läraren och hon berättade om ms-sjuka som blivit helt friska efter att ha praktiserat yoga regelbundet, och vi fick ett ms-anpassat program att ta med hem. På hemvägen fick han mig att lova minst 100 att ta honom till yogan varje tisdag, och han tjatade sönder mina öron om den söta yogaläraren som gett honom så mycket uppmärksamhet.
Man såg verkligen att han var stolt. Han hade ju klarat sig igenom ett helt yogapass, trots sitt handikapp. Resten av dagen satt han och övade på sitt nya yogaprogram (Jag tror att han försöker imponera på läraren). Vem vet, T kanske blir den första yogin i rullstol?
Men jag var hård. Jag lät mig inte bevekas. Jag stred tappert, och vann tillslut. Men jag måste erkänna att jag var lite oroad huruvida han skulle kunna vara med, jag menar hur gör man rullstols-yoga?
Men när vi väl var framme kände vi oss mycket välkomna. Läraren tyckte det var jätteroligt att T kommit dit, och hon gjorde ett specialprogram enbart för honom och assisterade honom genom hela passet. Hon var väldigt söt enligt T så det gjorde ju inte direkt saken värre, och T var den enda mannen i lokalen. Han kände sig säkert som en kung sittandes i sin rullstol mitt i rummet omgiven av alla yogakvinnor. Efteråt stannade vi kvar och pratade med läraren och hon berättade om ms-sjuka som blivit helt friska efter att ha praktiserat yoga regelbundet, och vi fick ett ms-anpassat program att ta med hem. På hemvägen fick han mig att lova minst 100 att ta honom till yogan varje tisdag, och han tjatade sönder mina öron om den söta yogaläraren som gett honom så mycket uppmärksamhet.
Man såg verkligen att han var stolt. Han hade ju klarat sig igenom ett helt yogapass, trots sitt handikapp. Resten av dagen satt han och övade på sitt nya yogaprogram (Jag tror att han försöker imponera på läraren). Vem vet, T kanske blir den första yogin i rullstol?
Kommentarer
Trackback
