Ej svansar hava de små grodorna
Midsommar nalkas, och jag som är uppvuxen i Leksand är ju van vid ett hejdundrande firande. Hur ska detta gå?
När jag och min f.d hemlöse vän nortbert gick förbi en pub i camden igår hajade jag till då jag såg den svenska flaggan. Det var en annons om ett "swedish midsummer party", och det vankades nubbe, sill, köttbullar och midsommardans.
Nationalandan överväldigade mig, och tårögd över mitt kära fosterland började jag ivrigt berätta för nortbert om vår fina tradition. När jag berättade om hur vi klär stången som ju ska symbolisera en gigantisk penis, sedan spelar upp den och slutligen hur vi hoppar runt som grodor slog det mig att det här låter ju inte riktigt klokt. Det tyckte inte norbert heller. Detta midsommarfirande har ju varit så naturligt för mig i alla år, men för utomstående (utlänningar med andra ord) måste det verka ganska lustigt.
Norbert ville gärna följa med på partyt, han verkade lite fundersam när det gäller grod-dansen och jättepenisen men han kommer gärna för köttbullarnas skull. Norbert bor i Simon-huset och då och då får de köttbulle-sandwich levererade från pret, och han hävdar att det är hans lyckodagar. Jag försöker intala honom att det inte är äkta svenska köttbullar, sådana kan bara min pappa laga, men nu kom jag in på ett sidospår.
Partyt är alltså på fredag. Då får jag kanske träffa några av mina landsmän, det händer inte särskilt ofta trots att london kryllar av dem.
PS. Jag måste börja smygträna på ring-lekarna...
När jag och min f.d hemlöse vän nortbert gick förbi en pub i camden igår hajade jag till då jag såg den svenska flaggan. Det var en annons om ett "swedish midsummer party", och det vankades nubbe, sill, köttbullar och midsommardans.
Nationalandan överväldigade mig, och tårögd över mitt kära fosterland började jag ivrigt berätta för nortbert om vår fina tradition. När jag berättade om hur vi klär stången som ju ska symbolisera en gigantisk penis, sedan spelar upp den och slutligen hur vi hoppar runt som grodor slog det mig att det här låter ju inte riktigt klokt. Det tyckte inte norbert heller. Detta midsommarfirande har ju varit så naturligt för mig i alla år, men för utomstående (utlänningar med andra ord) måste det verka ganska lustigt.
Norbert ville gärna följa med på partyt, han verkade lite fundersam när det gäller grod-dansen och jättepenisen men han kommer gärna för köttbullarnas skull. Norbert bor i Simon-huset och då och då får de köttbulle-sandwich levererade från pret, och han hävdar att det är hans lyckodagar. Jag försöker intala honom att det inte är äkta svenska köttbullar, sådana kan bara min pappa laga, men nu kom jag in på ett sidospår.
Partyt är alltså på fredag. Då får jag kanske träffa några av mina landsmän, det händer inte särskilt ofta trots att london kryllar av dem.
PS. Jag måste börja smygträna på ring-lekarna...
En annorlunda fika
Idag efter att jag gjort mitt streetcafé så gick jag och fikade med hemlöse "A". Man är ju van att männen vanligtvis bjuder i london, men denna gången fick jag snällt hosta upp pengarna, han är ju trots allt hemlös.
A är som tur inte en s.k rough sleeper längre, han har haft tur och hittat en squat, men det är inte en särskilt påligtlig boendeform.
Iallafall, A är otroligt intelligent så man undrar vad sjutton han gör på gatan. Han pratar flera språk flytande, har utbildning och är klokare än dalai lama. Han är precis vad alla arbetsgivare vill ha, förutom att han inte har en bostad. Vi pratade mycket om hans livssituation och han hävdade att han valt att vara hemlös. En av anledningarna är att han ständigt söker efter sin själsfrände, och för att hitta henne måste han vara totalt utan ägodelar och fin titel så att hon kan älska honom precis som han är. Han vill inte vara maskerad med en fin titel och ägodelar, han letar efter den djupaste kärleken. Detta resonemanget låter förstås vettigt (om det inte bara är en stor lögn han målar upp inför sig själv, för att slippa se sanningen) Det är lättare att säga att man "valt" att vara hemlös än att känna sig som ett offer.
Jag bad att få titta i hans ryggsäck, och den innehöll en bibel, en sovsäck, en tröja, liggunderlag, en dator (!) och några bullar från vårt streetcafé. Jag blev nyfiken på datorn förstås, en dator väntar man sig inte att finna i första taget. Han berättade att han brukar göra "medical trials" då och då och få ca 1000 pund, så förra månaden kunde han köpa en dator och ett travelcard för 4 månader framåt.
Många hemlösa jag pratat med gör regelbundet dessa experiment. De måste stanna på sjukhuset i en eller två veckor (de får iaf tak över huvudet!) och de testas på läkemedel. Enligt mig låter det riktigt otäckt, om nåt går fel kan det inte stämma dem eller begära skadestånd, de skriver på papper och det är helt deras eget ansvar.
Jag hoppas att A finner sin själsfrände snart, han har en sådan otrolig potential som inte borde slösas bort. Men vem säger att den slösas bort bara för att han är hemlös? Han kanske behövs bland dem, som en förebild.
Det var iallafall en trevlig fikastund, och A kunde stanna och använda cafeets internet när jag blev tvungen att gå.
A är som tur inte en s.k rough sleeper längre, han har haft tur och hittat en squat, men det är inte en särskilt påligtlig boendeform.
Iallafall, A är otroligt intelligent så man undrar vad sjutton han gör på gatan. Han pratar flera språk flytande, har utbildning och är klokare än dalai lama. Han är precis vad alla arbetsgivare vill ha, förutom att han inte har en bostad. Vi pratade mycket om hans livssituation och han hävdade att han valt att vara hemlös. En av anledningarna är att han ständigt söker efter sin själsfrände, och för att hitta henne måste han vara totalt utan ägodelar och fin titel så att hon kan älska honom precis som han är. Han vill inte vara maskerad med en fin titel och ägodelar, han letar efter den djupaste kärleken. Detta resonemanget låter förstås vettigt (om det inte bara är en stor lögn han målar upp inför sig själv, för att slippa se sanningen) Det är lättare att säga att man "valt" att vara hemlös än att känna sig som ett offer.
Jag bad att få titta i hans ryggsäck, och den innehöll en bibel, en sovsäck, en tröja, liggunderlag, en dator (!) och några bullar från vårt streetcafé. Jag blev nyfiken på datorn förstås, en dator väntar man sig inte att finna i första taget. Han berättade att han brukar göra "medical trials" då och då och få ca 1000 pund, så förra månaden kunde han köpa en dator och ett travelcard för 4 månader framåt.
Många hemlösa jag pratat med gör regelbundet dessa experiment. De måste stanna på sjukhuset i en eller två veckor (de får iaf tak över huvudet!) och de testas på läkemedel. Enligt mig låter det riktigt otäckt, om nåt går fel kan det inte stämma dem eller begära skadestånd, de skriver på papper och det är helt deras eget ansvar.
Jag hoppas att A finner sin själsfrände snart, han har en sådan otrolig potential som inte borde slösas bort. Men vem säger att den slösas bort bara för att han är hemlös? Han kanske behövs bland dem, som en förebild.
Det var iallafall en trevlig fikastund, och A kunde stanna och använda cafeets internet när jag blev tvungen att gå.
