Halt och lytt
Nu har vi gatt i tva dagar. Redan inom den forsta halvtimmen pa min vandring lyckades jag vricka foten, och jag haltar nu fram som quasimodo. Vi utgor en vacker syn, josefin och jag, mig haltandes och hon med sin tunga vaska. Det gar inte sarskilt snabbt dar vi lunkar fram, men vi hinner uppleva desto mer och varfor skynda sig? det finns ju bussar.
Kommentarer
Trackback
