Ingrid Petri

Det ar sista dagen for mig har i denna lilla by vid Naivashasjons strand, och imorgon bar det av till Nairobi for att sedan aka vidare mot zanzibar och sauti ya busara festivalen.  
Det har nu gatt tva dagar sen festivalen och krafterna borjar atervanda, sa nu har jag ork att pallra mig till byns enda dator for att dokumentera lite. De sista dagarna innan onsdagen var otroligt intensiva och vi insag att om 500 skolbarn ska trangas pa en strand behovs ju toaletter, mat och vatten, och allmanna toaletter ar inte latt att ordna men vi gravde ett hal och fick lana en provisorisk toalett av en lokal NGO. Vi har alltsa flangt hit och dit och forsokt organisera, samt besokt skolorna och kravt dem pa kreativitet sasom dikter, sanger och teckningar.
Sen kom dagen med stort D. Eleverna i stort sett vallde in pa strandomradet med matatubussar, vissa bussar var 2 h sena men det ar inte sarskilt mycket for att vara i Kenya. Medan vi vantade satte vi upp de superfina teckningarna och dikterna, och barnen sprang runt och tittade pa flamingos. Sen holl vi en liten valkomstceremoni och jag holl ett hogtidligt tal pa swahili, jag tror de forstod budskapet trots mina skrattattacker och daliga swahilikunskaper. Nar alla skolor slutligen kommit stalsatte vi oss med plasthandskar och borjade var gemensamma skrapplockning i byn. De flesta stadade av hjartans lust och nar byn blev nagorlunda ren begav vi oss ater ner mot stranden for att fira. Skolorna framtradde i turordning och de sjong alltifran vackra skogssanger till rap, det var mycket rorande att se hur mycket arbete de lagt ned pa detta. Sen varvades programmet av tal fran lokala politiker, NGO:s, larare och sist men inte mins Julias mycket uppskattade och vagade dansforestallning inkl sma grodorna. Barnen var mycket diciplinerade och lyssnade andaktigt till vikten av att plantera trad, och att vara radd om moder jord.
Sen kom cateringmannen som kokat ris, bonor och kal for 600 pers (endast 2 timmar forsenad) och maten blev en succe. Barnen far i vanliga fall ingen skolmat, och bara att fa komma ut ur byn for dem var valdigt uppskattat. Jag hade mungiporna i hojd med oronen hela dagen och tararna sprutate nar de talade sa val om sina svenska vanner (nu overdriver jag igen, typiskt mig) men jag blev sa RORD. Jag ar sa rord av all hjalp vi fatt av personer som vi lart kanna under tiden har, alla tycker att budskapet vi ville formedla under denna dag var sa viktigt. 

Jag maste forresten beratta om en ganska marklig middagsbjudning vi var pa igar. Vi blev hembjudna till byaldsten pa en lyxmiddag som tack, men hans samtalsamnen var lite underliga. Han pratade om sig sjalv hela kvallen. Han berattade om sin plastikoperation (botoxinplantat for att huden inte skulle hanga over ogonen), hans omskarelse och var han har begravt sin forhud, hans fruar och vad han anvande dem till, hur en fruktsam vagina ska se ut, han redogjorde for sin ganska speciella morgonrutin och hur man kan producera soner genom att befrukta kvinnan i dec, och det fungerar enligt honom for han har massor med soner. Hela kvallen kandes som en Monty python sketch, och Julia som ar palsallergiker spenderade kvallen med att sparka och schasa pa en valdigt nargangen katt. Tillslut fick vi nog och flydde faltet och da hade han mage att krava oss pa 1800 ks for att kompensera maten han kopt. Detta oversteg till och med monty pythons niva och da var det lage att dra. Gubben blev upprord och tappade ut sin tallrik i knat. Vi lamnade honom dar med maten i byxorna. God mat var det iallafall!