Mot indien..
Jag åker ju som sagt till calcutta om 9 dagar och mina förberedelser går sisådär. Jag borde vara stressad och yra runt som en höna pga allt jag inte ordnat och införskaffat inför resan, men min filosofi lyder "Jag gör det sen, det ordnar sig säkert". Min pappa doktorn tjatar och oroar sig för sjukdomar (jag skulle börjat vaccinera mig I TID) men jag har iallafall hunnit klämma in hepatit-sprutorna och tack vare dukoral har jag 85% chans att slippa få kolera. Det känns någorlunda tryggt.
Eftersom calcutta är ganska intensivt så tänkte jag att det vore bäst att mjukstarta. Jag kommer spendera en dag i london innan jag flyger vidare, för jag tänkte att det vore bra om jag vänjer mig vid människor igen. Det vore en alltför stor chock att åka direkt från min lilla by i skogen till detta kaos som kallas calcutta.
Nu ska jag fördjupa mig lite mer i ämnet turistdiarré.
Eftersom calcutta är ganska intensivt så tänkte jag att det vore bäst att mjukstarta. Jag kommer spendera en dag i london innan jag flyger vidare, för jag tänkte att det vore bra om jag vänjer mig vid människor igen. Det vore en alltför stor chock att åka direkt från min lilla by i skogen till detta kaos som kallas calcutta.
Nu ska jag fördjupa mig lite mer i ämnet turistdiarré.
9 dagar kvar
Ni kommer märka att mina inlägg blir mer och mer sentimentala nu när avresan närmar sig.
Staden har fått ett helt nytt ljus, och jag ser allt med nya ögon. Jag tycker att heltäckningsmattor är söta, och jag älskar mitt svarta snor och öronvax. Det finns inget bättre än regn och dimma. Åh, london ska vi gifta oss?
Så jag undrar vad jag ska hitta på de här sista dagarna. Jag borde egentligen göra något minnesvärt och stort som att spränga house of parliament eller prata i speakers corner, men jag kommer nog mest bara sitta i mina parker och titta på ankorna som plaskar.
Sen ska jag ju förstås hälsa på alla mina älskade. Ta med S till puben (och se till att han tömmer katetern INNAN han går), gå på grekiskt avskedskalas hemma hos min T, ta med A till camdenmarket (ej särskilt handikappvänlig) för att köpa något oanvändbart såsom en korsett och slutligen köpa glass till mina pojkar indigo och phoenix. Det låter som en värdig avslutning på de här 1,5 åren.
Staden har fått ett helt nytt ljus, och jag ser allt med nya ögon. Jag tycker att heltäckningsmattor är söta, och jag älskar mitt svarta snor och öronvax. Det finns inget bättre än regn och dimma. Åh, london ska vi gifta oss?
Så jag undrar vad jag ska hitta på de här sista dagarna. Jag borde egentligen göra något minnesvärt och stort som att spränga house of parliament eller prata i speakers corner, men jag kommer nog mest bara sitta i mina parker och titta på ankorna som plaskar.
Sen ska jag ju förstås hälsa på alla mina älskade. Ta med S till puben (och se till att han tömmer katetern INNAN han går), gå på grekiskt avskedskalas hemma hos min T, ta med A till camdenmarket (ej särskilt handikappvänlig) för att köpa något oanvändbart såsom en korsett och slutligen köpa glass till mina pojkar indigo och phoenix. Det låter som en värdig avslutning på de här 1,5 åren.
11 dagar kvar
Jag må vara en fegis, men jag har nu flytt allt vad lidande och sjukdom heter och befinner mig hos tjejerna i camden igen. Allt blev för mycket, vi kom för nära inpå varandra och jag blev tillslut tokig. Jag rekommenderar ingen att bo på sitt jobb, särskilt då det handlar om ett vårdjobb.
Det är som om jag har hamnat i en annan värld i nya lägenheten, men det här är precis vad jag behövde. Jag suger i mig när de pratar om sina problem rörande brutna naglar och mörk utväxt, om någon skulle prata om sjukdom och elände skulle jag ändå hålla för öronen.
För att T och hans mamma inte skulle bli förorättade att jag flyttade blev jag tvungen att dra en nödlögn, så jag sa att jag skulle passa lisas marsvin en vecka när hon åker på semester (och det är faktiskt delvis sant) Hoppas de inte genomskådar min usla lögn, men det är tveksamt.
Nu kan jag hälsa på dem istället. och T:s mamma insisterar att jag ska gå dit och äta. Gärna för mig.
"Goddag, mrs thatcher" hälsar han varje gång jag kommer. Usch, det kommer jag få höra resten av mitt liv.
Det är som om jag har hamnat i en annan värld i nya lägenheten, men det här är precis vad jag behövde. Jag suger i mig när de pratar om sina problem rörande brutna naglar och mörk utväxt, om någon skulle prata om sjukdom och elände skulle jag ändå hålla för öronen.
För att T och hans mamma inte skulle bli förorättade att jag flyttade blev jag tvungen att dra en nödlögn, så jag sa att jag skulle passa lisas marsvin en vecka när hon åker på semester (och det är faktiskt delvis sant) Hoppas de inte genomskådar min usla lögn, men det är tveksamt.
Nu kan jag hälsa på dem istället. och T:s mamma insisterar att jag ska gå dit och äta. Gärna för mig.
"Goddag, mrs thatcher" hälsar han varje gång jag kommer. Usch, det kommer jag få höra resten av mitt liv.
