Ceilidh-kvällen
Igår var jag som sagt på the simon communities fundraising-event. Det var en ganska så udda tillställning, må jag säga.
Det var alla sorters människor där, alltifrån nunnor till hemlösa. 86åriga hemlösa Christie var där, och Joe. De har tydligen bott på gatan i sisådär 40 år.
Först fick vi mat. Vi skulle tydligen få "a traditional irish meal" och vi fick potatismos och kål. Ni kan ju föreställa er vilken kulinarisk upplevelse det var, mumsfilibabba.
Sen kommer vi till själva syftet med kvällen, alltså den trad. irländska dansen. Det blev total katastrof. Eftersom alla gäster hade druckit en aningen för mycket guinnes så skuttade alla runt i sin egna lilla värld, och ingen brydde sig om den stackars dansledaren. Bandet, som stod för den irländska musiken, utbytte emellanåt blickar och skakade på huvudet åt oss hoppetossar. Men vi hade himla kul när vi tumlade runt på golvet, huller om bulller.
När vi dansat oss svettiga blev det lite annan underhållning. Hemlöse Andy, som ju har haft "the miserable catholic irish childhood", sjöng miserabla irländska sånger och vi rördes till tårar av hans smått falska sång. Men det var känsla ska ni veta.
Sen var det transan Olivias tur att ha sitt "performance" som det stod i programmet. Hon (han) började med att spela piano. Hon (han) spelade låtar ur jesus christ superstar och lite abba. Sen försökte hon(han) sig på månskenssonaten men gav upp efter halva.
Sen var det dags för hennes (hans) balett-uppvisning. Olivia bytte då om till en rosa ballerinakjol som nästan lyckades dölja hennes trosor, och hoppade sedan runt i något som skulle föreställa balett. Publiken var måttligt road, men vi i SC var lite mer entusiastiska och uppmuntrande. Olivia är ju vår stjärna!
Det är väldigt synd om olivia. Jag fick höra hela hennes livshistoria igår, och tydligen hittade man henne alldeles blåslagen pga sin läggning, och man tog henne till Simon-huset där hon fick bo i utbyte mot att hon diskar, så när hon inte spelar piano diskar hon. Hon (han) är som sagt mycket speciell.
Sen lekte vi whiskey-lekar mm och sen var det slut. De gamla och trötta gick hem, medan vi andra inkl. nunnorna stannade och lät festen fortsätta. En mycket lyckad tillställning alltså, och alla pengar gick till välgörenhet.
Det var alla sorters människor där, alltifrån nunnor till hemlösa. 86åriga hemlösa Christie var där, och Joe. De har tydligen bott på gatan i sisådär 40 år.
Först fick vi mat. Vi skulle tydligen få "a traditional irish meal" och vi fick potatismos och kål. Ni kan ju föreställa er vilken kulinarisk upplevelse det var, mumsfilibabba.
Sen kommer vi till själva syftet med kvällen, alltså den trad. irländska dansen. Det blev total katastrof. Eftersom alla gäster hade druckit en aningen för mycket guinnes så skuttade alla runt i sin egna lilla värld, och ingen brydde sig om den stackars dansledaren. Bandet, som stod för den irländska musiken, utbytte emellanåt blickar och skakade på huvudet åt oss hoppetossar. Men vi hade himla kul när vi tumlade runt på golvet, huller om bulller.
När vi dansat oss svettiga blev det lite annan underhållning. Hemlöse Andy, som ju har haft "the miserable catholic irish childhood", sjöng miserabla irländska sånger och vi rördes till tårar av hans smått falska sång. Men det var känsla ska ni veta.
Sen var det transan Olivias tur att ha sitt "performance" som det stod i programmet. Hon (han) började med att spela piano. Hon (han) spelade låtar ur jesus christ superstar och lite abba. Sen försökte hon(han) sig på månskenssonaten men gav upp efter halva.
Sen var det dags för hennes (hans) balett-uppvisning. Olivia bytte då om till en rosa ballerinakjol som nästan lyckades dölja hennes trosor, och hoppade sedan runt i något som skulle föreställa balett. Publiken var måttligt road, men vi i SC var lite mer entusiastiska och uppmuntrande. Olivia är ju vår stjärna!
Det är väldigt synd om olivia. Jag fick höra hela hennes livshistoria igår, och tydligen hittade man henne alldeles blåslagen pga sin läggning, och man tog henne till Simon-huset där hon fick bo i utbyte mot att hon diskar, så när hon inte spelar piano diskar hon. Hon (han) är som sagt mycket speciell.
Sen lekte vi whiskey-lekar mm och sen var det slut. De gamla och trötta gick hem, medan vi andra inkl. nunnorna stannade och lät festen fortsätta. En mycket lyckad tillställning alltså, och alla pengar gick till välgörenhet.
Kommentarer
Postat av: Ebbe
Dessa irländare alltså, de har skinn på näsan och en säregen blandning av vanor och traditioner. Min kompis var ihop med en irländsk tjej som jobbade på ett ungdomshem här i London, hon fick försvara oss tysta svenska killar i alla möjliga situationer då vi bara ville vända oss och gå hem. Eller tja, det låter farligt när jag säger så, det var inte farligt, hon kunde vara rätt bestämd bara! Hon hade sex bröder, av vilka fyra var rå-homosexuella (något som gick i familjen?) och alla tog droger i varierande grad. Dessutom bodde hon på ett boende för utsatta irländska kvinnor. Ja shit alltså mycket irländskt på en och samma gång, och vad man blev medsläpad till gamla nedgångna Irländska pubbar runt omkring Norra London!
Trackback
