Ingrid Petri

Jag som har sjungit i kör hela mitt liv känner mig lite ledsen över att jag inte gör det längre. Men det ska snart komma att ändras. Igår tog jag min sång-abstinens på allvar och letade på internet efter trevliga körer i london, och jag hittade kören "Raised voices". Den verkar kul. 
 Så här lyder beskrivningen:
"Raised Voices is a London-based political choir of women and men. We sing a continually developing repertoire of left, environmental, anti-war, feminist, internationalist, anti-racist and other political songs, including songs from other cultures. We sing for many causes and also our own enjoyment"

Jag är ju uppvuxen med politiska sånger. Som barn matades jag och min lillasyster ständigt med Dan berglunds kommunist-kampsånger. Vi förstod inte alls texterna, och inte heller vilka Marx och lenin var, men budskapet etsade sig fast.
Vi lärde oss tillslut alla texter utantill efter långa bilresor där det raspiga bandet gick på repeat.
Denna vackra text till vaggvisa fick vi ofta höra:
 "Vi mördades i den svenska industrin
Vi var 500 per år som blev slaktade som svin'
 I fabrikerna där, de suga ut vår märg,
 och störst av alla mördare var jakob wallenberg
KLASS MOT KLASS, DÄR MÅSTE STRIDEN STÅ!
 OCH I TYSTHET SKA VI STIGA UPP OCH VARA MED ER DÅÅÅÅÅ"
Detta sjöngs med inlevelse. Sen somnade vi och drömde sött.
Jaja. Jag har mailat kören och ska på övningen på torsdag. Det ser jag fram emot.