11 dagar kvar

Jag må vara en fegis, men jag har nu flytt allt vad lidande och sjukdom heter och befinner mig hos tjejerna i camden igen. Allt blev för mycket, vi kom för nära inpå varandra och jag blev tillslut tokig. Jag rekommenderar ingen att bo på sitt jobb, särskilt då det handlar om ett vårdjobb. 
Det är som om jag har hamnat i en annan värld i nya lägenheten, men det här är precis vad jag behövde. Jag suger i mig när de pratar om sina problem rörande brutna naglar och mörk utväxt, om någon skulle prata om sjukdom och elände skulle jag ändå hålla för öronen.

För att T och hans mamma inte skulle bli förorättade att jag flyttade blev jag tvungen att dra en nödlögn, så jag sa att jag skulle passa lisas marsvin en vecka när hon åker på semester (och det är faktiskt delvis sant) Hoppas de inte genomskådar min usla lögn, men det är tveksamt. 
Nu kan jag hälsa på dem istället. och T:s mamma insisterar att jag ska gå dit och äta. Gärna för mig.
"Goddag, mrs thatcher" hälsar han varje gång jag kommer. Usch, det kommer jag få höra resten av mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0