varanasi

Jag ar i varanasi nu. Redan pa taget dit kandes allt sa fel. Jag skulle lamna staden jag alskar! Men jag intalade mig sjalv att jag var fardig med calcutta.
Men imorse da jag gick langs ganges i soluppgangen (med doften av brant lik i nasborrarna) insag jag att min indienaventyr troligen ar over for den har gangen.
Sa ikvall aker jag tillbaka till staden jag alskar, andrar min flygbiljett (det var meningen att jag skulle aka hem i slutet av maj), tillbringar sista veckan hos barnen jag alskar, och sen aker jag hem till dem jag alskar samt sjuka morforaldrar.  Jag behover min familj, och josefin som forstar.

Trots att jag bara sett en brakdel av indien har det forandrat mitt liv totalt. Jag hade planerat ett storslaget indienaventyr som inkluderade ashram och trekking i himalaya men allt det kanns bara meningslost just nu. Indien gav mig precis det jag sokte efter. Det handlar inte om det lidande jag sett och upplevt, det ar forandringarna inom mig sjalv som ar sa omskakande. Jag har trots allt bara haft en calcutta "light-experience", manga upplever sa mycket varre saker och jobbar arslet av sig, men mina upplevelser racker gatt och val och maste bearbetas, och det maste ske pa hemmaplan.

Ps. Imorse gav jag mig sjutton pa att jag skulle ta mig ett morgondopp i ganges, men nar jag sag skelettdelar flyta omkring och nagot som misstankt sag ut som en forkolnad arm bestamde jag mig for att avsta, haha.

Kommentarer
Postat av: josefin

vännen, jag har försökt ringa, men det fungerade inte. jag längtar tills du kommer hem, vi kan flytta ut i stugan ett tag och dricka te vid öppna spisen, och prata så länge orden räcker. sen kan vi vara tysta. vi behöver nog varandra just nu. kärlek.

2010-03-02 @ 19:15:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0