Ingrid Petri

Jag ar nu i Nairobi och har lungorna fulla med avgaser. Jag bor hemma hos en kvinna vid namn Monica som bor i utkanten av Kibera, och hon ar en mycket upptagen och engagerad kvinna. Hon har hand om organisationen wayowayo som har danstraning, aerobic, musikstudio och ett bibliotek. Hon har aven en son, och tar hand om fyra andra barn. Utanpa det lagar hon mat och finns till hand for sina hyresgaster som tagit hennes lagenhet i besittning. Igar kvall bakade vi kanelbullar till kl ett pa natten eftersom hennes son fyller ar idag. Jag maste erkanna att det kandes konstigt att ha kanelbulledoft i nasan och samtidigt blicka ut over skjulen i Kibera, men bullarna blev mycket uppskattade men nagot deformerade. Vi hade ju inte den svenska utrustning som kravdes.

Imorgon bar det av till Dar es salaam, vi ska aka en stracka pa 90 mil pa 13 timmar. Det betyder att vagen maste vara nagorlunda bra, eller sa overskrider de fartgranserna nagot. Dagen efter tar vi farjan over till zanzibar for att besoka den mycket efterlangtade musikfestivalen sauti ya busara.