"S"
Idag har jag varit hos S. Hon är ung, endast 37, har ms i sista stadiet och kan varken prata eller röra sig. Jag har tagit hand om S nu i 4 månader och jag har följt henne genom otaliga operationer, sjukhusvistelser och sett henne kämpa sig genom allt detta. För bara några år sedan hade S ett helt vanligt liv. Hon hade pojkvän, ett jättebra jobb och en underbar lägenhet i belsize park som är ett väldigt fint område. Hon har rest jorden runt och t.om skakat hand med påven och barbara streisand (jag är måttligt imponerad)
Sin lägenhet har hon iof kvar, men hon vistas endast i ett rum eftersom hon är sängliggande. Min huvudsakliga uppgift är att hjälpa till att tvätta henne, byta blöja, borsta tänderna och utföra hennes ganska komplicerade ansiktstvätt.
Sen är det dags för fotmassage. Det är inget jag måste göra, men den lilla stunden med S känns viktig. Vi brukar småprata litegrann (eller jag pratar, och hon nickar) och sen brukar jag fråga om hon hör fågelkvittret utanför fönstret och det gör hon. Jag lånar alltid med mig böcker från S, för hennes lägenhet är som ett bibliotek. Bokhyllorna är fyllda med böcker av dalai lama och andra gurus, och hon har varenda självhjälpsbok som skrivits. Jag vet inte hur jag ska hinna läsa alla.
När jag lämnar lägenheten och kommer ut i solen är det som att vara pånyttfödd, jag inser hur lycklig jag är. Jag kan gå, jag kan vara utomhus, jag har allt jag behöver. Att gå till S fungerar ungefär som en själslig rening, och det ger så mycket mer än de 6 pund jag får varje gång jag besöker henne.
Sin lägenhet har hon iof kvar, men hon vistas endast i ett rum eftersom hon är sängliggande. Min huvudsakliga uppgift är att hjälpa till att tvätta henne, byta blöja, borsta tänderna och utföra hennes ganska komplicerade ansiktstvätt.
Sen är det dags för fotmassage. Det är inget jag måste göra, men den lilla stunden med S känns viktig. Vi brukar småprata litegrann (eller jag pratar, och hon nickar) och sen brukar jag fråga om hon hör fågelkvittret utanför fönstret och det gör hon. Jag lånar alltid med mig böcker från S, för hennes lägenhet är som ett bibliotek. Bokhyllorna är fyllda med böcker av dalai lama och andra gurus, och hon har varenda självhjälpsbok som skrivits. Jag vet inte hur jag ska hinna läsa alla.
När jag lämnar lägenheten och kommer ut i solen är det som att vara pånyttfödd, jag inser hur lycklig jag är. Jag kan gå, jag kan vara utomhus, jag har allt jag behöver. Att gå till S fungerar ungefär som en själslig rening, och det ger så mycket mer än de 6 pund jag får varje gång jag besöker henne.
Kommentarer
Trackback
