Offentliga katetertömningar
Men att sitta i rullstol är alltid mer komplicerat än man tror, och det gäller även tillfällen som dessa. Problemet är att efter några pints börjar S:s kateter bli full (och S också för den delen) och behöver därför tömmas. Hur löser man detta?
S löser det på sitt sätt. Han tar sin motordrivna rullstol och styr mot utgången, och efter att vält omkull några stolar på vägen är han ute på trottoaren. Han styr mot närmaste avlopp och tömmer helt enkelt sin kateter till allmän beskådan, och det är en kraftig stråle han åstadkommer. Eftersom puben ligger i belsize park som ju är ett ganska så fint område får han många blickar på sig, men det bekommer honom inte det minsta.
Under eftermiddagen blir det ett antal tömningar, och mot slutet börjar det bli svårt för honom att hitta ut utan att först styra in i väggarna. Då inser han att han fått nog, och styr hemåt. Jag är alltid mycket oroad för hans hemfärd, att han ska åka vilse eller välta eller något i den stilen, men han brukar klara det bra trots omständigheterna.
Nu har ni fått lite information om hur man som handikappad kan klara sig under ett pubbesök, hoppas det kommer till användning någon gång.
här sitter jag på "the top of the world" och är sömnlös till max, nu var det visserligen ett tag sen jag läste din blogg men det var ju en jäkla tur att du hade uppdaterat ett par inlägg sen sist :)
chidde
Din blogg är fortfarande den absolut bästa Londonbloggen, ingen massa fjams om någons bartenderjobb eller någon mixad modeblogg/"mitt liv är så jävla fantastiskt"
Jag undrar om vi vuxit upp i liknande familjer för det du beskriver i din blogg, det du observerar, är samma som jag upplever i UK.
En grej till, jag tycker om det här att du ser det särskilda inombords människor, inte bara det ytliga. Det är inte så många som skulle beskriva en handikappad grekisk mans katetertömmande i sin blogg.
Min kompis flickvän var irländsk, och hon jobbade på ett barnhem här i London, ett hem för barn och tonåringar med problem. Som du säkert förstår kan det vara rätt "påfrestande" med ett sånt jobb i London där man verkligen kan sålla ut de värsta av de värsta! Barnen hade i varje fall någon sorts klocka de skulle ringa i för att alarmera någon oberoende person ifall de tyckte att personalen gick för långt. Men de ringde ju i klockan stup i kvarten för minsta sak som personalen gjorde.
Men den här irländska tjeje var också tuff som en låda spik, när hon träffade min vän, en vanlig slags datornörd svensk kille rymde hon från sin engelska byggarkille och tog med sig sina prylar. Hon fick något sorts boende i ett hospice i Camden på Pratt street för irländska kvinnor. Jag har varit där ett par gånger, det bor fyra irländska kvinnor i olika åldrar som hjälpts av en charity.
Hennes familj är en enorm stor typisk irländsk typisk "miserable catholic childhood" familj. Sex bröder och fyra systrar. Av de sex bröderna är fyra homosexuella fast den äldste är alldeles för gammal för att våga medge något sånt öppet, istället kommer han över och slemmar sig när han är full. Två av de andra bröderna är yngre och rätt normala, fast det betyder inte att jag är intresserad när de kommer över och raggar på mig.
Vad mer hmmmm hennes bröder, alla de homosexuella tog droger i parti, hon själv och hennes systrar nöjde sig med att dricka sig redlösa 3-4 gånger i veckan, oftast på irländska pubbar i Camden med gamla uråldriga irländska gäster.
God natt på dig Ingrid, jag lovar fler spännande erfarenheter nästa gång.
