En annorlunda fika
Idag efter att jag gjort mitt streetcafé så gick jag och fikade med hemlöse "A". Man är ju van att männen vanligtvis bjuder i london, men denna gången fick jag snällt hosta upp pengarna, han är ju trots allt hemlös.
A är som tur inte en s.k rough sleeper längre, han har haft tur och hittat en squat, men det är inte en särskilt påligtlig boendeform.
Iallafall, A är otroligt intelligent så man undrar vad sjutton han gör på gatan. Han pratar flera språk flytande, har utbildning och är klokare än dalai lama. Han är precis vad alla arbetsgivare vill ha, förutom att han inte har en bostad. Vi pratade mycket om hans livssituation och han hävdade att han valt att vara hemlös. En av anledningarna är att han ständigt söker efter sin själsfrände, och för att hitta henne måste han vara totalt utan ägodelar och fin titel så att hon kan älska honom precis som han är. Han vill inte vara maskerad med en fin titel och ägodelar, han letar efter den djupaste kärleken. Detta resonemanget låter förstås vettigt (om det inte bara är en stor lögn han målar upp inför sig själv, för att slippa se sanningen) Det är lättare att säga att man "valt" att vara hemlös än att känna sig som ett offer.
Jag bad att få titta i hans ryggsäck, och den innehöll en bibel, en sovsäck, en tröja, liggunderlag, en dator (!) och några bullar från vårt streetcafé. Jag blev nyfiken på datorn förstås, en dator väntar man sig inte att finna i första taget. Han berättade att han brukar göra "medical trials" då och då och få ca 1000 pund, så förra månaden kunde han köpa en dator och ett travelcard för 4 månader framåt.
Många hemlösa jag pratat med gör regelbundet dessa experiment. De måste stanna på sjukhuset i en eller två veckor (de får iaf tak över huvudet!) och de testas på läkemedel. Enligt mig låter det riktigt otäckt, om nåt går fel kan det inte stämma dem eller begära skadestånd, de skriver på papper och det är helt deras eget ansvar.
Jag hoppas att A finner sin själsfrände snart, han har en sådan otrolig potential som inte borde slösas bort. Men vem säger att den slösas bort bara för att han är hemlös? Han kanske behövs bland dem, som en förebild.
Det var iallafall en trevlig fikastund, och A kunde stanna och använda cafeets internet när jag blev tvungen att gå.
A är som tur inte en s.k rough sleeper längre, han har haft tur och hittat en squat, men det är inte en särskilt påligtlig boendeform.
Iallafall, A är otroligt intelligent så man undrar vad sjutton han gör på gatan. Han pratar flera språk flytande, har utbildning och är klokare än dalai lama. Han är precis vad alla arbetsgivare vill ha, förutom att han inte har en bostad. Vi pratade mycket om hans livssituation och han hävdade att han valt att vara hemlös. En av anledningarna är att han ständigt söker efter sin själsfrände, och för att hitta henne måste han vara totalt utan ägodelar och fin titel så att hon kan älska honom precis som han är. Han vill inte vara maskerad med en fin titel och ägodelar, han letar efter den djupaste kärleken. Detta resonemanget låter förstås vettigt (om det inte bara är en stor lögn han målar upp inför sig själv, för att slippa se sanningen) Det är lättare att säga att man "valt" att vara hemlös än att känna sig som ett offer.
Jag bad att få titta i hans ryggsäck, och den innehöll en bibel, en sovsäck, en tröja, liggunderlag, en dator (!) och några bullar från vårt streetcafé. Jag blev nyfiken på datorn förstås, en dator väntar man sig inte att finna i första taget. Han berättade att han brukar göra "medical trials" då och då och få ca 1000 pund, så förra månaden kunde han köpa en dator och ett travelcard för 4 månader framåt.
Många hemlösa jag pratat med gör regelbundet dessa experiment. De måste stanna på sjukhuset i en eller två veckor (de får iaf tak över huvudet!) och de testas på läkemedel. Enligt mig låter det riktigt otäckt, om nåt går fel kan det inte stämma dem eller begära skadestånd, de skriver på papper och det är helt deras eget ansvar.
Jag hoppas att A finner sin själsfrände snart, han har en sådan otrolig potential som inte borde slösas bort. Men vem säger att den slösas bort bara för att han är hemlös? Han kanske behövs bland dem, som en förebild.
Det var iallafall en trevlig fikastund, och A kunde stanna och använda cafeets internet när jag blev tvungen att gå.
Kommentarer
Trackback
