Ingrid Petri

Midsommar nalkas, och jag som är uppvuxen i Leksand är ju van vid ett hejdundrande firande. Hur ska detta gå?

När jag och min f.d hemlöse vän nortbert gick förbi en pub i camden igår hajade jag till då jag såg den svenska flaggan. Det var en annons om ett "swedish midsummer party", och det vankades nubbe, sill, köttbullar och midsommardans.
Nationalandan överväldigade mig, och tårögd över mitt kära fosterland började jag ivrigt berätta för nortbert om vår fina tradition. När jag berättade om hur vi klär stången som ju ska symbolisera en gigantisk penis, sedan spelar upp den och slutligen hur vi hoppar runt som grodor slog det mig att det här låter ju inte riktigt klokt. Det tyckte inte norbert heller. Detta midsommarfirande har ju varit så naturligt för mig i alla år, men för utomstående (utlänningar med andra ord) måste det verka ganska lustigt.
Norbert ville gärna följa med på partyt, han verkade lite fundersam när det gäller grod-dansen och jättepenisen men han kommer gärna för köttbullarnas skull. Norbert bor i Simon-huset och då och då får de köttbulle-sandwich levererade från pret, och han hävdar att det är hans lyckodagar. Jag försöker intala honom att det inte är äkta svenska köttbullar, sådana kan bara min pappa laga, men nu kom jag in på ett sidospår.
Partyt är alltså på fredag. Då får jag kanske träffa några av mina landsmän, det händer inte särskilt ofta trots att london kryllar av dem.
PS. Jag måste börja smygträna på ring-lekarna...