Ingrid Petri

Arbetet i Kalighat har satt djupa spar i mig. Arbetet utfors inte av underbetalda, utarbetade underskoterskor utan allt genomsyras av karlek. Vi volontarer finns dar for att osa all var karlek over patienterna, och MoS-systrarna gor ett fantastiskt arbete. Patienterna far verkligen den basta tankbara palliativa varden, trots att de inte har vara vasterlandska redskap och tillgangar nar det galler mediciner och dylikt. Det ar sa har omvardad ska ga till.

Idag har jag sett foljande exotiska djur: En bebis-apa som utforde cirkuskonster endast for mig, en slags mus-ekorre som klattrade uppfor mitt ben och slutligen en farskock med tillhorande faraherde i traditionella klader. En farskock ar inte exotisk, men jag syftade pa faraherden. Allt detta kunde beskadas pa den s.k "maidan" (calcuttas "park" som snarare liknar ett enormt sopberg). Det finns aven vildhastar som star och betar, och kor, getter och gass. En riktig liten djurpark alltsa.

Igar kopte jag mig en liten fin, blommig vattenkokare. Tanken var att jag skulle kunna sitta pa hosteltaket i solnedgangen med en kopp the i handen, men till min besvikelse var den trasig. Undrar varfor de saljer trasiga saker i indien. Jag trodde den skulle vara palitlig eftersom det star "as seen on tv" pa etiketten, men den kanske bara var meningen som prydnad. Indierna forundrar mig verkligen.