Konsert
I forrgar upptradde jag och australiensiske Hugh infor publik. Indierna firade guden shiva, och behovde nagra som kunde spela en trudelutt till dessa festligheter. Jag och Hugh anmalde oss. Vi gick upp pa en scen, framforde vart 10 minuter langa musikstycke (han spelade didgeridoo och jag gitarr) for en publik pa kanske 30 stirrande indier. Fore upptradandet hade denna publik hallt i sig tunnor med sk bhang-lassi (lassi kryddad med cannabis) och det bidrog annu mer till stirrandet. Det satt nagra barn pa raden langst fram och de holl alla for oronen. Det ar sa trevligt med uppskattning fran publikens hall nar man upptrader.
Nar vi var fardiga stirrade de desto mer och sprang sedan mot tunnorna igen. Nagra kom dock fram till Hugh och undrade hur man kunde fa ett sadant ljud fran ett bamburor.
Jag har borjat undervisa mina barn och de ar sa intelligenta och snabblarda. Mest gor vi fysiska ovningar, men jag gor aven tappra forsok att lara dem ramsor och enkla sanger. 2-ariga blinda Nitu ar en musikalisk begavning, hon nynnade faktiskt med till bjornen sover.
Jag har aven blivit proffs pa att byta tygblojor och att tvatta pa traditionellt vis.
Nar vi var fardiga stirrade de desto mer och sprang sedan mot tunnorna igen. Nagra kom dock fram till Hugh och undrade hur man kunde fa ett sadant ljud fran ett bamburor.
Jag har borjat undervisa mina barn och de ar sa intelligenta och snabblarda. Mest gor vi fysiska ovningar, men jag gor aven tappra forsok att lara dem ramsor och enkla sanger. 2-ariga blinda Nitu ar en musikalisk begavning, hon nynnade faktiskt med till bjornen sover.
Jag har aven blivit proffs pa att byta tygblojor och att tvatta pa traditionellt vis.
Calcuttas nojesutbud
I calcutta finns dagar da man bara vill dra tacket (i mitt fall en rutten filt) over huvudet. Man vaknar och konstaterar att just idag avskyr jag calcutta, och man bestammer sig for att ligga i sovsalen och stirra in i vaggen och rakna vaggloss istallet for att ga ut pa gatan och overfallas av tiggande barn, bajslukt och efterhangsna indier. Jag tror att det ar en ganska normal reaktion. Calcutta ar en valdigt intensiv stad och dess invanare likasa.
Men jag ska inte klaga. Jag kom nyss tillbaks fran ett josefin-besok pa sjukhuset, hon har sammanlagt tillbringat 2 av 4 veckor i indien pa just detta sjukhus. Hon aker till sverige nasta vecka for att tillfriskna i lugn och ro vilket ar ett klokt beslut. Idag demonstrerade hon sina rontgen-platar och visade stolt upp sina organ, och hennes sota lakare visade oss mango-traden utanfor fonstret.
Josefin far permission imorgon i 3 timmar. Det glads hon at.
Men man kan ha roligt har ocksa. Om kvallarna brukar vi volontarer bege oss till "the fairlawn" som ar ett brittiskt hotell i fawlty-towers stuk. De har en beergarden dar vi brukar sitta och dricka kingfisher-ol. Kingfisher ar ju ett flygbolag, och tydligen borjade de med oltillverkning som overgick i flygplan. Eller var det tvartom?
Allt som har med fairlawn att gora ar gront. Rummen, stolarna, uniformerna, toasitsarna, tvalen och to.m toapappret. Det ar som ett stort skamt alltihop. Om man gar dit pa eftermiddagarna kan man dricka "afternoon-tea", man far da tekanna med tillhorande tehuva, mjolk, socker och shortbread.
Nu vantar det svara uppdraget att ta mig fran internetcafeet tillbaka till mitt hostel utan att bli en levande maltavla. Onska mig lycka till.
Men jag ska inte klaga. Jag kom nyss tillbaks fran ett josefin-besok pa sjukhuset, hon har sammanlagt tillbringat 2 av 4 veckor i indien pa just detta sjukhus. Hon aker till sverige nasta vecka for att tillfriskna i lugn och ro vilket ar ett klokt beslut. Idag demonstrerade hon sina rontgen-platar och visade stolt upp sina organ, och hennes sota lakare visade oss mango-traden utanfor fonstret.
Josefin far permission imorgon i 3 timmar. Det glads hon at.
Men man kan ha roligt har ocksa. Om kvallarna brukar vi volontarer bege oss till "the fairlawn" som ar ett brittiskt hotell i fawlty-towers stuk. De har en beergarden dar vi brukar sitta och dricka kingfisher-ol. Kingfisher ar ju ett flygbolag, och tydligen borjade de med oltillverkning som overgick i flygplan. Eller var det tvartom?
Allt som har med fairlawn att gora ar gront. Rummen, stolarna, uniformerna, toasitsarna, tvalen och to.m toapappret. Det ar som ett stort skamt alltihop. Om man gar dit pa eftermiddagarna kan man dricka "afternoon-tea", man far da tekanna med tillhorande tehuva, mjolk, socker och shortbread.
Nu vantar det svara uppdraget att ta mig fran internetcafeet tillbaka till mitt hostel utan att bli en levande maltavla. Onska mig lycka till.
Tondov ringklocka
Senaste tiden har praglats av sjukdomar, josefin befinner sig pa sjukhus igen pga urinvagsinfektion som ledde till inflammerade njurar som ledde till njurstenar osv, men hon blir ompysslad och var vid gott mod vid senaste besoket. Varje gang hon vill pakalla sjuksystrarnas uppmarksamhet ringer hon i en klocka, och da plotsligt ljuder en falsk fur-elise utanfor hennes dorr. Det ar sa komiskt. Signalen skar verkligen i oronen, och strax dyker en sjuksyster upp.
Jag har haft en dunderforkylning i en evighet med blixtrande huvudvark, men ar nu pa battringsvagen. Snoret jag snyter ut ar alldeles svart. Hur kommer mina lungor se ut efter 2 manader i calcutta? Hemska tanke.
Annars flyter allting pa. Jag har snart lart mig namnen pa alla mina barn, och de ar sadana anglar allihop. Jag har fatt hora bakgrundshistorien till nagra av barnen och det var inte roligt att hora. Jag ar sa glad att de hamnat pa shishu bhavan.
Jag suktar efter natur och nagot vackert att titta pa. Nar jag inte klarar av all fulhet langre brukar jag ga till victoria memorial, en stor, vit och mattligt vacker byggnad som britterna byggt. Byggnaden ar omgiven av en liten park med tillhorande fontan (och nagra enstaka blommor), och jag brukar ga runt, runt och bara latsas att jag befinner mig pa en ang nanstans. Tyvarr forstors min illusion av trafikbullret och det standiga tutandet (och svansen av indiska man och barn jag har bakom mig), men det ar troligen den enda naturupplevelsen calcutta har att erbjuda. Detta noje kostar mig 4 rupees, vilket ar overkomligt.
Nu ska jag satta mig pa taket och fortsatta lasa "city of joy", en bok som handlar om slummen i calcutta som varmt rekommenderas. Boken alltsa, inte slummen.
Jag blir formodligen stord av Peter dock, den forrymde kanadensaren som bor pa taket med sina kattungar. Han ser ut som en vilde, men ar inte sarskilt farlig.
Shishu bhavan
Jag har bytt arbete, fran kalighat till shishu bhavan som ar ett barnhem for utvecklingsstorda och handikappade barn. Det finns alltifran spadbarn till 8-aringar, och jag alskar dem allihopa. Vi dansar och sjunger till poppig indisk musik, och det ar haftigt att se nar nunnorna rockar loss tillsammans med barnen.
Det ar ren lycka att ga dit.
I torsdags vaknade vi okristligt tidigt for att besoka calcuttas blomstermarknad nere vid floden, och det var en upplevelse. Eftersom floden ar en del av ganges fick vi aven se lite rituella bad. Jag overvagde att ta mig ett dopp, men nar jag fick syn pa fargen pa vattnet bestamde jag mig for att avsta. Blir man smutsigare av att bada ska man lata enligt mig lata bli.
Det finns en samling djur inne pa internetcafeet. En katt krop just upp i mitt kna, och en hund nosade mig pa foten.
Det ar ren lycka att ga dit.
I torsdags vaknade vi okristligt tidigt for att besoka calcuttas blomstermarknad nere vid floden, och det var en upplevelse. Eftersom floden ar en del av ganges fick vi aven se lite rituella bad. Jag overvagde att ta mig ett dopp, men nar jag fick syn pa fargen pa vattnet bestamde jag mig for att avsta. Blir man smutsigare av att bada ska man lata enligt mig lata bli.
Det finns en samling djur inne pa internetcafeet. En katt krop just upp i mitt kna, och en hund nosade mig pa foten.
Republic day
Jag blir mer och mer kar i kolkata for varje dag som gar. Jag overvagar att stanna for evigt. Staden ar sa levande. Visst, det ar skit overallt, men jag foredrar den skit jag kan se mitt framfor mig istallet for den som finns dold inuti manniskor. Manniskorna har ar fantastiska. Skiten tilltalar mig, men trots det kanner jag att det ar dags for en dusch nu efter 4 dar. Jag ar tackt av damm.
Igar var en gladjens dag eftersom josefin (josefinbergstrom.blogspot.com), min kompanjon i misaren, slapptes ut fran sjukhuset dar hon tillbringat 3 dagar. Det firades med indiska ragor anda tills soluppgangen. Jag har lidit brist pa somn under denna 4-dagars festival, men det har varit en av de basta musikupplevelserna i mitt liv.
Idag firas republic day. Jag har inte markt nan skillnad an att gatorna ar mer fullproppade an vanligt, de flesta ar lediga och glada. Jag ar ocksa glad. Jag ar sa tacksam for att jag befinner mig pa denna fantastiska plats, det finns ingenstans jag hellre vill vara.
Vad trevligt forresten med ett sadant optimistisk inlagg! Men jag lider ju trots allt av en foralskelse.
Nu ska jag satta mig pa taket med en kopp the. Ja ni laste ratt, efter lite tekniska problem har jag antligen fatt igang min blommiga vattenkokare.
Igar var en gladjens dag eftersom josefin (josefinbergstrom.blogspot.com), min kompanjon i misaren, slapptes ut fran sjukhuset dar hon tillbringat 3 dagar. Det firades med indiska ragor anda tills soluppgangen. Jag har lidit brist pa somn under denna 4-dagars festival, men det har varit en av de basta musikupplevelserna i mitt liv.
Idag firas republic day. Jag har inte markt nan skillnad an att gatorna ar mer fullproppade an vanligt, de flesta ar lediga och glada. Jag ar ocksa glad. Jag ar sa tacksam for att jag befinner mig pa denna fantastiska plats, det finns ingenstans jag hellre vill vara.
Vad trevligt forresten med ett sadant optimistisk inlagg! Men jag lider ju trots allt av en foralskelse.
Nu ska jag satta mig pa taket med en kopp the. Ja ni laste ratt, efter lite tekniska problem har jag antligen fatt igang min blommiga vattenkokare.
En blommig vattenkokare
Arbetet i Kalighat har satt djupa spar i mig. Arbetet utfors inte av underbetalda, utarbetade underskoterskor utan allt genomsyras av karlek. Vi volontarer finns dar for att osa all var karlek over patienterna, och MoS-systrarna gor ett fantastiskt arbete. Patienterna far verkligen den basta tankbara palliativa varden, trots att de inte har vara vasterlandska redskap och tillgangar nar det galler mediciner och dylikt. Det ar sa har omvardad ska ga till.
Idag har jag sett foljande exotiska djur: En bebis-apa som utforde cirkuskonster endast for mig, en slags mus-ekorre som klattrade uppfor mitt ben och slutligen en farskock med tillhorande faraherde i traditionella klader. En farskock ar inte exotisk, men jag syftade pa faraherden. Allt detta kunde beskadas pa den s.k "maidan" (calcuttas "park" som snarare liknar ett enormt sopberg). Det finns aven vildhastar som star och betar, och kor, getter och gass. En riktig liten djurpark alltsa.
Igar kopte jag mig en liten fin, blommig vattenkokare. Tanken var att jag skulle kunna sitta pa hosteltaket i solnedgangen med en kopp the i handen, men till min besvikelse var den trasig. Undrar varfor de saljer trasiga saker i indien. Jag trodde den skulle vara palitlig eftersom det star "as seen on tv" pa etiketten, men den kanske bara var meningen som prydnad. Indierna forundrar mig verkligen.
Idag har jag sett foljande exotiska djur: En bebis-apa som utforde cirkuskonster endast for mig, en slags mus-ekorre som klattrade uppfor mitt ben och slutligen en farskock med tillhorande faraherde i traditionella klader. En farskock ar inte exotisk, men jag syftade pa faraherden. Allt detta kunde beskadas pa den s.k "maidan" (calcuttas "park" som snarare liknar ett enormt sopberg). Det finns aven vildhastar som star och betar, och kor, getter och gass. En riktig liten djurpark alltsa.
Igar kopte jag mig en liten fin, blommig vattenkokare. Tanken var att jag skulle kunna sitta pa hosteltaket i solnedgangen med en kopp the i handen, men till min besvikelse var den trasig. Undrar varfor de saljer trasiga saker i indien. Jag trodde den skulle vara palitlig eftersom det star "as seen on tv" pa etiketten, men den kanske bara var meningen som prydnad. Indierna forundrar mig verkligen.
Kalighat
Idag var jag forsta dagen pa kalighat. Nrimal Hriday, the home for the dying, som det ocksa kallas, ligger mitt emot calcuttas kali-tempel.
Jag hade pa nagot vis forestallt mig att det skulle vara en plats av misar och angest, men istallet fanns det en varme och vissa av patienterna (de som inte ar sa illa daran) skamtar och skrattar. Jag ar ganska omtumlad.
Under mitt pass hann jag med att tvatta med indiska kvinnor, stodja patienter pa promenad genom sjuksalen, massera puckelryggar och illa medfarna fotter. Jag hann aven att betrakta patienterna och forundras over hur olika vara livsvillkor ar i vast.
calcuttas kommunistparti-ledare dog i forrgar sa hela staden ar i sorg, men det ar inget som marks pa backpacker-gatan sudder street dar jag bor. Flojtforsaljaren spelar fortfarande sin trudelutt som om inget hant, och invanarna lagar sin mat i rannstenen som de alltid gjort.
Om tva dagar ska vi pa en fyradagars indisk musikfestival som varar hela natten fram till soluppgangen. Jag kommer sakert nynna pa indiska ragor i manader efter denna intensiva musikupplevelse.
Jag hade pa nagot vis forestallt mig att det skulle vara en plats av misar och angest, men istallet fanns det en varme och vissa av patienterna (de som inte ar sa illa daran) skamtar och skrattar. Jag ar ganska omtumlad.
Under mitt pass hann jag med att tvatta med indiska kvinnor, stodja patienter pa promenad genom sjuksalen, massera puckelryggar och illa medfarna fotter. Jag hann aven att betrakta patienterna och forundras over hur olika vara livsvillkor ar i vast.
calcuttas kommunistparti-ledare dog i forrgar sa hela staden ar i sorg, men det ar inget som marks pa backpacker-gatan sudder street dar jag bor. Flojtforsaljaren spelar fortfarande sin trudelutt som om inget hant, och invanarna lagar sin mat i rannstenen som de alltid gjort.
Om tva dagar ska vi pa en fyradagars indisk musikfestival som varar hela natten fram till soluppgangen. Jag kommer sakert nynna pa indiska ragor i manader efter denna intensiva musikupplevelse.
Pa benen igen
Efter tva dagar av den varsta magsjukan i mitt liv ar jag antligen pa benen igen och har lyckats masa mig till internetcafeet. Trots att min diarre-stank formodligen forpestat sovsalen har folk varit snalla och forstaende. Jag fick t.om ett nytt lakan av personalen! Vilka anglar det finns.
Jag skulle ju egentligen borjat jobba pa kalighat idag men det far vanta tills jag kanner mig battre. Nu ar det dags for annu en tupplur (och ett toalettbesok) kanner jag.
Jag skulle ju egentligen borjat jobba pa kalighat idag men det far vanta tills jag kanner mig battre. Nu ar det dags for annu en tupplur (och ett toalettbesok) kanner jag.
calcutta
Jag har varit har nu i nastan tre dagar, och tankte att det vore bra att visa ett livstecken.
Jag har redan duschat med hink och skopa, druckit chai, prutat pa marknaden (och jag har talang ska ni veta), gjort yoga pa hostel-taket i soluppgang och fatt en hennatatuering.
Jag bor i sovsal (i en stenhard sang dar lakanen troligen byttes senast 1980) for 12 kr natten och trivs med det spartanska livet an sa lange.
Jag var och registrerade mig hos systrarna idag och ska borja jobba pa kalighat (som ju ar hemmet for doende) pa sondag.
Om jag klagade pa fororeningar i london sa ar det inget jamfort med har. Det ar som att andas direkt genom ett avgasror och mina lungor har sakert redan blivit svarta.
Det finns trevliga djur lite overallt. Getter, kossor, hundar och utanfor internetcafeet bor en skock kattungar sa man far se sig for var man satter fotterna. Det ar ett ganska bra tips i allmannhet eftersom kolkata troligen aldrig haft nagon sophamtning.
Hoppas jag inte blir overkord av en spring-riksha pa vag ut fran internetcafeet. Det ar man som springandes drar en rickshaw, och det ar nog den storsta dodsorsaken har (och jag som oroade mig over sjukdomar!)
Jag uppdaterar snart igen, och kan da beratta hur en hink-dusch gar till for det ar en ganska komplicerad process.
Misslyckade packningsförsök
Jaha, nu är det alltså två dagar tills jag åker, och istället för att packa har jag fastnat i Mark Levengoods bok "Hjärtat får inga rynkor". Inget i världen kan få mig att slita mig från detta lilla epos som rymmer all Marks livsvisdom, och medan jag läser på finlands-svenska förundras jag över hur klok karln är.
”Min mormor var så rädd för fyllgubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, då grep hon min hand så hårt och väste: Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda. Och jag stod där och gjorde som hon sa, men jag tänkte:
Det här fungerar nog inte. Han tror inte vi är döda. Han tror bara vi är en galen kärring och ett bisarrt barn.
Åren har gått. Mormor har slutit ögonen för gott. Men jag blundar inte. Jag tittar rakt på fyllgubben och jag tänker: Han är full. Och runt honom slår parken ut i blom. Jag tänker inte låtsas vara död. Livet är för vackert.”/Mark L
”Min mormor var så rädd för fyllgubbar. Om vi var ute och promenerade och ett fyllo kom fram till oss och tiggde om en slant, då grep hon min hand så hårt och väste: Stå alldeles stilla och blunda, så tror han att vi är döda. Och jag stod där och gjorde som hon sa, men jag tänkte:
Det här fungerar nog inte. Han tror inte vi är döda. Han tror bara vi är en galen kärring och ett bisarrt barn.
Åren har gått. Mormor har slutit ögonen för gott. Men jag blundar inte. Jag tittar rakt på fyllgubben och jag tänker: Han är full. Och runt honom slår parken ut i blom. Jag tänker inte låtsas vara död. Livet är för vackert.”/Mark L
Mot indien..
Jag åker ju som sagt till calcutta om 9 dagar och mina förberedelser går sisådär. Jag borde vara stressad och yra runt som en höna pga allt jag inte ordnat och införskaffat inför resan, men min filosofi lyder "Jag gör det sen, det ordnar sig säkert". Min pappa doktorn tjatar och oroar sig för sjukdomar (jag skulle börjat vaccinera mig I TID) men jag har iallafall hunnit klämma in hepatit-sprutorna och tack vare dukoral har jag 85% chans att slippa få kolera. Det känns någorlunda tryggt.
Eftersom calcutta är ganska intensivt så tänkte jag att det vore bäst att mjukstarta. Jag kommer spendera en dag i london innan jag flyger vidare, för jag tänkte att det vore bra om jag vänjer mig vid människor igen. Det vore en alltför stor chock att åka direkt från min lilla by i skogen till detta kaos som kallas calcutta.
Nu ska jag fördjupa mig lite mer i ämnet turistdiarré.
Eftersom calcutta är ganska intensivt så tänkte jag att det vore bäst att mjukstarta. Jag kommer spendera en dag i london innan jag flyger vidare, för jag tänkte att det vore bra om jag vänjer mig vid människor igen. Det vore en alltför stor chock att åka direkt från min lilla by i skogen till detta kaos som kallas calcutta.
Nu ska jag fördjupa mig lite mer i ämnet turistdiarré.
9 dagar kvar
Ni kommer märka att mina inlägg blir mer och mer sentimentala nu när avresan närmar sig.
Staden har fått ett helt nytt ljus, och jag ser allt med nya ögon. Jag tycker att heltäckningsmattor är söta, och jag älskar mitt svarta snor och öronvax. Det finns inget bättre än regn och dimma. Åh, london ska vi gifta oss?
Så jag undrar vad jag ska hitta på de här sista dagarna. Jag borde egentligen göra något minnesvärt och stort som att spränga house of parliament eller prata i speakers corner, men jag kommer nog mest bara sitta i mina parker och titta på ankorna som plaskar.
Sen ska jag ju förstås hälsa på alla mina älskade. Ta med S till puben (och se till att han tömmer katetern INNAN han går), gå på grekiskt avskedskalas hemma hos min T, ta med A till camdenmarket (ej särskilt handikappvänlig) för att köpa något oanvändbart såsom en korsett och slutligen köpa glass till mina pojkar indigo och phoenix. Det låter som en värdig avslutning på de här 1,5 åren.
Staden har fått ett helt nytt ljus, och jag ser allt med nya ögon. Jag tycker att heltäckningsmattor är söta, och jag älskar mitt svarta snor och öronvax. Det finns inget bättre än regn och dimma. Åh, london ska vi gifta oss?
Så jag undrar vad jag ska hitta på de här sista dagarna. Jag borde egentligen göra något minnesvärt och stort som att spränga house of parliament eller prata i speakers corner, men jag kommer nog mest bara sitta i mina parker och titta på ankorna som plaskar.
Sen ska jag ju förstås hälsa på alla mina älskade. Ta med S till puben (och se till att han tömmer katetern INNAN han går), gå på grekiskt avskedskalas hemma hos min T, ta med A till camdenmarket (ej särskilt handikappvänlig) för att köpa något oanvändbart såsom en korsett och slutligen köpa glass till mina pojkar indigo och phoenix. Det låter som en värdig avslutning på de här 1,5 åren.
11 dagar kvar
Jag må vara en fegis, men jag har nu flytt allt vad lidande och sjukdom heter och befinner mig hos tjejerna i camden igen. Allt blev för mycket, vi kom för nära inpå varandra och jag blev tillslut tokig. Jag rekommenderar ingen att bo på sitt jobb, särskilt då det handlar om ett vårdjobb.
Det är som om jag har hamnat i en annan värld i nya lägenheten, men det här är precis vad jag behövde. Jag suger i mig när de pratar om sina problem rörande brutna naglar och mörk utväxt, om någon skulle prata om sjukdom och elände skulle jag ändå hålla för öronen.
För att T och hans mamma inte skulle bli förorättade att jag flyttade blev jag tvungen att dra en nödlögn, så jag sa att jag skulle passa lisas marsvin en vecka när hon åker på semester (och det är faktiskt delvis sant) Hoppas de inte genomskådar min usla lögn, men det är tveksamt.
Nu kan jag hälsa på dem istället. och T:s mamma insisterar att jag ska gå dit och äta. Gärna för mig.
"Goddag, mrs thatcher" hälsar han varje gång jag kommer. Usch, det kommer jag få höra resten av mitt liv.
Det är som om jag har hamnat i en annan värld i nya lägenheten, men det här är precis vad jag behövde. Jag suger i mig när de pratar om sina problem rörande brutna naglar och mörk utväxt, om någon skulle prata om sjukdom och elände skulle jag ändå hålla för öronen.
För att T och hans mamma inte skulle bli förorättade att jag flyttade blev jag tvungen att dra en nödlögn, så jag sa att jag skulle passa lisas marsvin en vecka när hon åker på semester (och det är faktiskt delvis sant) Hoppas de inte genomskådar min usla lögn, men det är tveksamt.
Nu kan jag hälsa på dem istället. och T:s mamma insisterar att jag ska gå dit och äta. Gärna för mig.
"Goddag, mrs thatcher" hälsar han varje gång jag kommer. Usch, det kommer jag få höra resten av mitt liv.
13 dagar kvar
Efter 5 veckor hemma hos min ms-sjuka deprimerade grek har jag lärt mig ett och annat (och blivit ett antal kg tyngre efter all hemlagad grekisk mat)
Vi är som en liten familj, jag, T och hans mamma. Under helgerna fylls huset av släktingar, grekisk musik och skratt men under veckorna är stämningen desto dystrare. T ligger mestadels i sitt mörka, kalla rum och stirrar upp i taket.
Jag både älskar och hatar att bo hos dem. Det är svårt att se sin tvillingbror (så nära har vi kommit varandra) lida och kämpa, för det gör han ständigt. Det är också svårt att se hans mammas förtvivlan. T använder sin mamma som punchbag och öser all smärta och aggression över henne. Hon sväljer dock allt, alla fula ord och anklagelser. Jag har aldrig sett en sådan kärlek mor och son emellan, trots att T hävdar att han hatar henne. Han kan hata och straffa bäst han vill, hon kommer alltid finnas där för honom.
Så den lilla council-lägenheten må vara kall (T är för snål för att sätta på värmen), men vem behöver element när det finns kärlek och värme?
T är som sagt väldigt upprörd över att jag åker till indien och lämnar honom, vi bråkar och en dag fick jag minsann höra att jag var margaret thatcher (haha vilken anklagelse!) och att svenskar är kalla och själviska. Han litar ju på och är beroende av mig, hans liv ligger i mina händer, och så överger jag honom. Men maggie thatcher kan han vara själv. Eller Nick Griffin, den avskyvärda ledaren från BNP som vi tillsammans planerar att mörda.
Jag har också kommit hans mamma otroligt nära. Hela hennes liv har varit en jäkla kamp. Jag blev så rörd häromdagen när T berättade att hon sagt att hon ser mig som sin egen dotter, hon ser sig själv i mig. Vi två har sovit på bäddsoffan när huset var fullt av släktingar och hon har visatt mig och lärt mig sina recept. Hon har även berättat hela sin tragiska historia, från att hennes pappa dog till att hon blev skickad till london som 10åring alldeles ensam eftersom hon var oönskad av sin mamma. Sen ska vi inte tala om det arrangerade äktenskapet med en galen hustrumisshandlare, och sen T:s sjukdom. Kan inte människan få lugn och ro någon gång? Det finns ingen som förtjänar det bättre än henne.
Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem för tiden jag fått bo hos dem, jag har verkligen vuxit som människa och förstått vad som faktiskt betyder något, och jag är så otroligt lycklig som är frisk.
Carpe diem.
Soff-surfing
Jag är för tillfället hemlös. Jag blev utsparkad från mitt hem i archway p.g a min upprörda och gasiga mage (jag skyller på min diet endast bestående av bönor och broccoli) så jag har levt på människors välvilja de senaste veckorna.
Jag har sovit på golvet hos flickorna i camden (mitt emot tuben och ovanför 2 nattklubbar, så jag medger att jag inte fick en blund i ögonen) men det var en av de trevligaste veckorna hittills, jag blev genast upptagen i systerskapet.
Just nu sover jag på soffan hemma hos T (min ms-deprimerade grek) och jag blir rörd till tårar av deras gästfrihet. Hans mamma göder mig med grekisk mat och jag kan komma och gå som jag vill, men jag får ingen nyckel eftersom han är så rädd att jag tappar den. Problemet är bara att T lägger sig före 11 så om jag inte har dykt upp blir jag utelåst. Det känns lite som socialt självmord, men det offrar jag gärna.
Min hemlöse vän Norbert har också erbjudit mig plats i hans squat, men jag tror jag avstår (hoppas jag inte uppfattas som bortskämd, men jag vill gärna ha rinnande vatten)
Jag stannar ju trots allt bara i 7 veckor till, och det här spartanska levernet kan bli en liten förberedelse för min indienresa i januari.
Eftersom t:s lilla councilflat aldrig sett röken av bredband kommer jag inte vara särskilt regelbunden i mitt internetanvändande, så förvänta er inga inlägg framöver.
Jag har sovit på golvet hos flickorna i camden (mitt emot tuben och ovanför 2 nattklubbar, så jag medger att jag inte fick en blund i ögonen) men det var en av de trevligaste veckorna hittills, jag blev genast upptagen i systerskapet.
Just nu sover jag på soffan hemma hos T (min ms-deprimerade grek) och jag blir rörd till tårar av deras gästfrihet. Hans mamma göder mig med grekisk mat och jag kan komma och gå som jag vill, men jag får ingen nyckel eftersom han är så rädd att jag tappar den. Problemet är bara att T lägger sig före 11 så om jag inte har dykt upp blir jag utelåst. Det känns lite som socialt självmord, men det offrar jag gärna.
Min hemlöse vän Norbert har också erbjudit mig plats i hans squat, men jag tror jag avstår (hoppas jag inte uppfattas som bortskämd, men jag vill gärna ha rinnande vatten)
Jag stannar ju trots allt bara i 7 veckor till, och det här spartanska levernet kan bli en liten förberedelse för min indienresa i januari.
Eftersom t:s lilla councilflat aldrig sett röken av bredband kommer jag inte vara särskilt regelbunden i mitt internetanvändande, så förvänta er inga inlägg framöver.
En bruksanvisning
Är det någon av er läsare som har provat på någon av oshos aktiva meditationer? (Att skriva ordet "läsare" i plural var kanske att överdriva)
De rekommenderas varmt. Och varm blir man, vill jag lova. Oshos dynamiska meditation är ett fullvärdigt gym-alternativ, men det är också en riktig känslo-förlösare, så när jag känner att jag behöver rensas på oförlösta känslor beger jag mig till den lilla lokalen nära kings cross för att efteråt känna mig pånyttfödd.
Själva meditationen består av 5 stadier. Jag tänkte skriva en liten bruksanvisning så ni kan praktisera detta hemma (använd ett ljudisolerat rum, ni förstår strax varför)
Stadie ett: Andas kaotiskt och orytmiskt genom näsan i 10 min. Rejäla andetag ska det vara, som om ni snyter er. Snorkråkor flyger i luften så se upp.
Stadie två: Släpp lös alla era undertryckta känslor. Ni behöver inte anstränga er, allt kommer upp av sig självt. Ett ljudisolerat rum är att föredra eftersom man vrålar, skriker, tjuter eller gråter. Du blir ett vilddjur. Det är ganska spännande att utföra detta stadie i grupp som ni förstår, folks känsloreaktioner kan vara mycket intressanta, men eftersom man är så inne i sig själv märker man det knappt.
Stadie tre: Trötta ut dig fullständigt. Hoppa jämfota, sträck armarna mot skyn och säg "huh huh huh" vid varje hopp. Varning: Det kommer bildas en pöl av svett under dig.
Stadie fyra: Var stilla och invänta en normal hjärtrytm.
Sista stadiet: Dansa en liten jubeldans till tjusig sitar-musik. Du är definitivt i trans i detta stadie.
Lycka till!
De rekommenderas varmt. Och varm blir man, vill jag lova. Oshos dynamiska meditation är ett fullvärdigt gym-alternativ, men det är också en riktig känslo-förlösare, så när jag känner att jag behöver rensas på oförlösta känslor beger jag mig till den lilla lokalen nära kings cross för att efteråt känna mig pånyttfödd.
Själva meditationen består av 5 stadier. Jag tänkte skriva en liten bruksanvisning så ni kan praktisera detta hemma (använd ett ljudisolerat rum, ni förstår strax varför)
Stadie ett: Andas kaotiskt och orytmiskt genom näsan i 10 min. Rejäla andetag ska det vara, som om ni snyter er. Snorkråkor flyger i luften så se upp.
Stadie två: Släpp lös alla era undertryckta känslor. Ni behöver inte anstränga er, allt kommer upp av sig självt. Ett ljudisolerat rum är att föredra eftersom man vrålar, skriker, tjuter eller gråter. Du blir ett vilddjur. Det är ganska spännande att utföra detta stadie i grupp som ni förstår, folks känsloreaktioner kan vara mycket intressanta, men eftersom man är så inne i sig själv märker man det knappt.
Stadie tre: Trötta ut dig fullständigt. Hoppa jämfota, sträck armarna mot skyn och säg "huh huh huh" vid varje hopp. Varning: Det kommer bildas en pöl av svett under dig.
Stadie fyra: Var stilla och invänta en normal hjärtrytm.
Sista stadiet: Dansa en liten jubeldans till tjusig sitar-musik. Du är definitivt i trans i detta stadie.
Lycka till!
Rullstols-rally
Jag har fortfarande kvar samma jobb som förut. Två dagar i veckan är jag personlig assistent åt en ms-sjuk deprimerad grek, men jag skulle mer kalla det sällskapsdam. Han behöver helt enkelt muntras upp, och denna uppgift ligger på mig.
Om T (som vi kan kalla honom) själv fått välja skulle han ligga inne i sitt mörka rum med gardinerna fördragna och beklaga sig, men jag envisas med att dra isär gardinerna och tillsammans tittar vi på engelska komedier såsom steptoe & son, fawlty towers, on the buses och vi har även sett alla carry-on filmerna.
Jag försöker även stimulera honom intellektuellt och drar därför med honom till museer och utställningar. Han blev mycket fascinerad av dinosaurierna på natural history museum och pingvinerna på zoo. Vi åkte även london eye en dag men det var en dum idé eftersom T nästan är blind, han trodde att vi stod still när vi i själva verket åkt runt vårt varv. "Det var väl inget att se", hävdade han efteråt. Men man måste ju trots allt kunna se för att uppskatta london-eye, det är ju själva vitsen med det stora, fåniga hjulet.
För att T inte ska behöva umgås med endast mig och sin mamma som han bor med tar jag honom till de ms-sjukas social club. De är en märklig grupp, den ena konstigare än den andra, men T skiner upp under dessa träffar. De har auktioner som går väldigt våldsamt till, men även fågelskådning i regents park. T såg inga fåglar (han såg inte särskilt mycket alls), men han viktigaste var väl att han fick känna sig som en friluftsmänniska.
Rullstols-rally vore en annan passande aktivitet, jag ska nog föreslå det nästa gång. Jag och T skulle bli ett mycket bra team, han med sin racer-rullstol.
T och hans mamma käbblar som ett gammalt gift par. Hon behandlar honom som den 41åriga bebis han faktiskt är, och han måste äta sin spenat så han blir stor och stark. Det här med grönsaker är ett mycket känsligt ämne. Eftersom jag är vegetarian och äter därefter under restaurangbesöken brukar han spärra ögonen i mig och fråga hur jag med gott samvete kan sova på nätterna när jag faktiskt äter kaninernas mat, medans han sitter där och glufsar i sig sin biff. Sen har vi livliga disskussioner om etik och moral och huruvida jag eller han är den mest grymme.
T:s mamma gillar mig nu (incidenten med påskkakan är glömd som tur är, läs tidigare inlägg "påskkakan från hell"). Ibland kommer prästen från den närbelägna grekiska kyrkan på besök, och det är ofta väldigt roligt. Det går till så här: Först ringer prästens fru för att förvarna om besöket, och mamman får väldigt brått att panikstäda hela lägenheten eftersom den gamla skäggiga grekiska prästen är hennes idol. Sen kommer de, det fjäskas, och sen går de. Men idag stannade de extra länge och hade en högljudd disskussion på grekiska förstås, och jag höll på att spricka av nyfikenhet. Det måste vara något riktigt saftigt skvaller den här gången. Ivrig att få veta frågade jag sedan T vad disskussionen handlade om, och jag fick reda på att de diskuterat gardiner i oändlighet. T såg min besvikelse och satte på ännu ett avsnitt av Steptoe, och vi rullade strax på golvet av skratt (iaf jag, T har inte riktigt den rörligheten). På onsdag har T lovat att vi ska se "the party" med peter sellers, det ser jag fram emot.
Som ni ser har jag ett mycket slitsamt jobb dessa 2 dagar i veckan.
Söndagsutflykt i storstan
Jag har återigen köpt en cykel. Jag sålde min förra cykel "henry" (döpt efter "henry the hoover", dammsugaren ni vet) till en full polack innan jag semestrade i sverige.
Min nya cykel var ett mycket dåligt köp. När jag cyklade hem glad i hågen efter en lyckad affär ramlade hjulet av och jag blev lite upprörd över att säljaren inte upplyste mig om att cykeln var trasig. Då hade jag ju inte köpt den. Det insåg nog säljaren också.
Jag fick som sagt gå till reparatören och det blev en dyr historia, men nu finns där ett hjul iallafall.
Så idag har jag cyklat och cyklat. Jag var ute på en riktig sightseeing-tur, först hamnade jag på ett judisk festival i regents park. Jag dansade folkdans och lyssnade på kletzmer omgiven av judefamiljer med söta korkskruvslockar.
Sen var jag på londons vegan festival iklädd skinnskor och skinnväska (puh, jag överlevde!) De är såklart inte riktigt skinn, men hur visste veganerna det?
Föredragen var intressanta, vissa i publiken var dock väldigt aggressiva och skrek på de stackars talarna. Det slutade nästan med slagsmål och jag flydde, de fick slåss bäst de ville.
Jag hade väldigt trevligt iallafall.
Jag började cykla hemåt och var glad över att jag överlevt mördar-trafiken, och då jag nästan var hemma råkade jag cykla in i en backspegel på en stillastående bil. Den vek sig och föraren som satt i framsätet stirrade. Jag bad om ursäkt för min klumpighet, och jag var förlåten enligt föraren som tittade på den slokande backspegeln.
Backspeglar är väl lätta att laga? Jag är ingen backspegelsexpert, så jag borde inte uttala mig, men jag log iallafall uppmuntrantrande och vi lagade backspegeln tillsammans (det var bara att vika tillbaka den).
Jag är minsann ingen smitare, man ska stå för det man gör.
Det var min söndag.
Materiella avsked
Jag har köpt en ny dator. Min gamla bärbara dator som min fader så snällt lånat ut till mig orkade helt enkelt inte längre. Inte konstigt eftersom den var från 1999, och vid denna höga ålder förväntar man sig inte att den ska vara särskilt snabb.
Medan jag väntade minuter på att datorn skulle reagera när jag väl tryckt ner muspekaren passade jag på att göra andra saker. Jag mediterade, sprang ärenden och uttnyttjade tiden väldigt effektivt. Jag var därför inte alls otålig och besviken på att datorn inte var lika snabb som jag önskade. Jag tycker att jag varit väldigt överseende och förstående mot min dator trots att den är av den lite mer långsamma naturen.
Vilken fin liten hyllnings-text detta blev. Datorn är verkligen stendöd, det går inte ens att sätta igång den gamla maskinen.
Därför har jag köpt en sprillans ny och jag har länge plågats av ångest över vilken jag ska välja. Jag har dum nog att upplysa säljaren i affären att jag inte vet något om datorer (jag kan åtminstone sätta igång dem) och han tog tillfället i ära att lura mig att köpa den lite dyrare varianten, och han lyckades även pracka på mig försäkringar och annat jag inte vet vad det var. Det sved lite i plånboken, men nu har jag en dator som är pålitlig och inte sviker mig i första taget.
Jag tänkte också meddela att jag åker tillbaka till london. Jag ser verkligen fram emot att få svart snor igen.
Medan jag väntade minuter på att datorn skulle reagera när jag väl tryckt ner muspekaren passade jag på att göra andra saker. Jag mediterade, sprang ärenden och uttnyttjade tiden väldigt effektivt. Jag var därför inte alls otålig och besviken på att datorn inte var lika snabb som jag önskade. Jag tycker att jag varit väldigt överseende och förstående mot min dator trots att den är av den lite mer långsamma naturen.
Vilken fin liten hyllnings-text detta blev. Datorn är verkligen stendöd, det går inte ens att sätta igång den gamla maskinen.
Därför har jag köpt en sprillans ny och jag har länge plågats av ångest över vilken jag ska välja. Jag har dum nog att upplysa säljaren i affären att jag inte vet något om datorer (jag kan åtminstone sätta igång dem) och han tog tillfället i ära att lura mig att köpa den lite dyrare varianten, och han lyckades även pracka på mig försäkringar och annat jag inte vet vad det var. Det sved lite i plånboken, men nu har jag en dator som är pålitlig och inte sviker mig i första taget.
Jag tänkte också meddela att jag åker tillbaka till london. Jag ser verkligen fram emot att få svart snor igen.
Blommig falukorv
Jag har inte haft ihjäl denna blogg, inte ännu iallafall. Jag som enligt statistiken har i genomsnitt hela två läsare om dagen ska inte göra dessa personer besvikna, det vore oklokt.
Just nu befinner jag mig i föräldrahemmet i Leksand. Mest fördriver jag tiden med att plocka blåbär så mina fingrar är konstant blåfärgade.
För att inte bli fattig jobbar jag på ett demensboende och torkar bajs dagarna i ända.
Samtalsämnena i personalrummet är huruvida falukorven är billigare på ica eller konsum, och hur man bäst planterar om pelargoner. Jag flyr ofta personalrummet och sätter mig med pensionärerna istället, och vi tittar fascinerat på fåglarna som sitter i fågelboet utanför fönstret. Ibland slåss dem. Fåglarna alltså, men även pensionärerna blir aggressiva ibland. Höjden av spänning var när en av dem (en fågel alltså, ej pensionär) flög in i fönsterrutan, de gamla blev alldeles till sig och bajsade extra mycket dagen till ära.
Mitt liv är verkligen spännande!
För att uthärda saknaden av den stora staden brukar jag då och då ringa till T eller S, och de uppdaterar mig om regn och hemska carers som tagit min plats. Men jag åker ju tillbaka snart, och jag lovar att när jag väl är på plats kommer jag gnälla här i bloggen om trafikbullret och regnet, och istället önska att jag var tillbaka i min lilla by i leksand.
Nu ska jag och mamma plocka blåbär. Det är också ganska spännande eftersom det finns björnar i skogen.
Just nu befinner jag mig i föräldrahemmet i Leksand. Mest fördriver jag tiden med att plocka blåbär så mina fingrar är konstant blåfärgade.
För att inte bli fattig jobbar jag på ett demensboende och torkar bajs dagarna i ända.
Samtalsämnena i personalrummet är huruvida falukorven är billigare på ica eller konsum, och hur man bäst planterar om pelargoner. Jag flyr ofta personalrummet och sätter mig med pensionärerna istället, och vi tittar fascinerat på fåglarna som sitter i fågelboet utanför fönstret. Ibland slåss dem. Fåglarna alltså, men även pensionärerna blir aggressiva ibland. Höjden av spänning var när en av dem (en fågel alltså, ej pensionär) flög in i fönsterrutan, de gamla blev alldeles till sig och bajsade extra mycket dagen till ära.
Mitt liv är verkligen spännande!
För att uthärda saknaden av den stora staden brukar jag då och då ringa till T eller S, och de uppdaterar mig om regn och hemska carers som tagit min plats. Men jag åker ju tillbaka snart, och jag lovar att när jag väl är på plats kommer jag gnälla här i bloggen om trafikbullret och regnet, och istället önska att jag var tillbaka i min lilla by i leksand.
Nu ska jag och mamma plocka blåbär. Det är också ganska spännande eftersom det finns björnar i skogen.
